Jag är född fri

i ett fritt land.

Ändå är jag en främling 

i mitt eget moderland.

Det som har fött

generationer av min släkt.

Svårt att med poesins hjälp

förklara för andra

vad jag i djupet av mitt hjärta

känner.

Som kristen 

har jag lärt mig

att kristet dela med mig.

Men också att jag får 

utöva min tro.

Men dilemmat är

att min tro är tolerant

och att jag lever 

i en demokrati.

Därför blir jag förtryckt

förringad och utanför.

Jag vill inte 

vara främling i det land

som byggts av fädrens

svett och blod.

Men jag vill också ta emot

en främling från sargat land.

Dela med mig

av det som fädren

har gett i arv.

Jag vill inte vara

en främling i eget land!