Jag litar inte på dig

Vart går gränsen för att var omedvetet dum med någon?
När jag påpekat 1 eller 7 ggr hur det får mig att må?

Jag övertalar mig själv om och om igen

Du orkar inte städa för du har jobbat
Du är grinig för att blodsockret är lågt
Du skojjar på min bekostnad för att du inte förstår hur ont det gör
Du är som du är för att du haft en jobbig uppväxt

Jag försöker vara tydlig och konsekvent
-Jag blir ledsen när du säger så och då mår jag såhär

Du är ångerfull och verkar förstå.
Jag gråter, du kramar mig och allt känns bra
i ett par dagar

Jag hittar fler och fler ursäkter att stanna
Om nånting mer går sönder så går jag

nästa gång

nästa gång

Egentligen så ljuger jag där
Det finns inte så många anledningar att vara kvar

men dom som finns är starka

för starka

Hur lågt ska jag sjunka innan jag får kraften att lämna dig?