Det gör inte ont. Det är bara tröttsamt. Att fylla ballonger och se dem försvinna gungande. Det svåra är att hitta hem igen. När delarna sprids i vinden. Likt små snöflingor eller sandmannens korn av drömmar. Jaget suckar lite och tänker att det ordnar sig. Som det alltid gör. När himlens öppnas och elefanterna kommer.