Den sista kvällssolen smeker sömnig tegelhusvägg, persienner kvällar tillsammans med toktantens vidöppna solofönster, i sådana stunder brukar hankatterna fly och ängsligt lämna honkattornas gnyene. Den krossade busskuren signalerar vilsna själars gränsöverträdande. Under glassplittret, gårdagens glasspapper, förverkade bussbiljetter, fimpar och spår. Plötslig natthimmel mörklagd tegelstensgavel, stabil persiennrad och solotantens plötsliga tystnad, återvändande hankatter och triumferande honor i väntan.