Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
orden dansade in med en härlig syrlig smak, yes kändes som en frisk vind


En dag till, kanske två...

Och det spelar egentligen ingen roll, jag sitter åter igen här
Och jag sitter här och väntar på just det där
Och under tiden rusar livet i väg framför mina ögon medan jag ser på
Jag ställer mig frågan vad skiljer oss från andra, vad är det för speciellt mellan oss två

Och jag känner mig själv fast ändå inte riktigt, inte riktigt så som jag brukade göra
Det är ett avslutat fall, det är en tystnad, den som sover vill inte bli störd
En dag till, kanske två, men sen är det ett faktum, sen vet hela världen hur det ligger till
Du har inte en aning om vad jag pratar om så hur kan du då veta att detta är vad du vill

Jag önskar att du ringde så att alla farhågor kunde jagas bort för en stund
Jag önskar att du ringde till mig och säga att alla rädslor saknar någon som helst grund
Och din röst skulle vara så där berusande lätt, jag skulle ha mod att tro på dig
Men jag vet, jag bara vet, det är en egenskap, en förbannelse som tycks ha drabbat mig

Och ett bildspel visas upp framför mina ögon, jag ligger bakom varenda bild
Och det känns som om jag skapat reklam, jag säljer en dröm som är ungdomligt vild
En dag till, kanske två men sen är det nog inte så mycket mer
Allt sker framför våra ögon och din blick fixeras vid spåkulan och du berättar vad du ser

Och jag bygger murar, inte för att skydda, inte för at stänga in utan för att gömma
Och jag sitter där bakom mina egna murar och det känns som jag slutat at drömma
Det fanns inte där, jag kände det inte, jag såg det inte i mina tankar, inte i ett enda ben
Och så känner jag hur allt sjunker in, och jag sjunker som en sten

Det är den tiden nu, jag har väntat på att tiden ska vara inne
Och jag ser månvarv där andra skulle ha valt att mäta tiden timme för timme
En dag till, kanske två, på sin höjd tre men sen är det hela ett faktum, tro mig
Och jag undrar om det är något du någonsin kunnat föreställa dig

Och jag vet att jag kommer vara sömnig när du ringer, så sömnig att vi snart slutar
Och för varje gång så blir det allt tydligare åt vilket håll det lutar
För sen när du lagt på då kommer jag fram och den jag är då vill jag inte visa dig
Så jag undrar om mina lögner gjort att du aldrig egentligen älskat mig




Fri vers av PPQ
Läst 264 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-04-24 20:25



Bookmark and Share


  Cizzi
Det är precis så, du har verkligen fångat en sorg i att ta farväl.
2013-04-24
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ