Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en vibration låg där och skvalpa medan filmen bara mata på på tv-n... reklam? ehh poppoesi


Tills den dag vi dör


Låt mig vara jag kommer skada dig på gränsen till läkbar och det vet du
Och jag vet inte vem du är som tycks gilla det men jag menar det jag säger nu
Jag är ett monster och tillsammans med dig kan jag inte lägga band på mig själv alls
Jag trodde jag varit tydlig, du viker undan med din blick men blottar ändå din hals

Jag vet inte om sanningen roar mig, varken din sanning eller min, ska vi skåla
Vilka sanningar behöver vi? Jag vet inte vilken sanning som vår illusion kan tåla
Och jag rör mig längs med golvet i skuggor förstår du inte vad vi gör
Vi kommer få leva med detta i någon form av sanning tills den dag då vi dör

Det har varit så nära så många gånger, fly medan du fortfarande har chansen
Från första stund har vi ständigt balanserat på gränsen, snart tappar vi balansen
Och jag kämpar ständigt emot tillsammans med dig, vad kämpar jag för
Jag vet inte vilka vi är men kanske en dröm som vi håller vid liv så det andra inte dör

Så har du sagt det så, har du inte sagt det rakt ut klart och tydligt?
Jag tyckte att det var dina ord som jag hörde, ska du svälja dina egna ord tyst och lydigt
En del ger löften om att älska tills döden skiljer dem åt så som sig bör
Oavsett var du och jag är från dag till dag får vi leva med vår värld tills den dag vi dör

Ingen kan se, ingen kan förstå, även om man möter din blick kan ingen annan tyda
Så har du inte hört rösten inom dig, alla rösterna, vilken röst ska du lyda
När världen en dag kommer se dig så som jag ser dig nu, var är jag då det sker
Den dagen kommer att komma, då kanske jag hittat hem, då kanske det inte finns mer

Om jag inte kan få allt behövde jag åtminstone det ena eller det andra
Vad behövde du? Hur förklarar du att vi är hos varandra
Det senaste inslaget i vårt möte är inte så vackert, inte så sockersött att det stör
Men det är kanske den ärligaste sanningen, en av de sanningar vi får leva med tills vi dör

Jag är inte den, lika lite som du är det tillsammans med mig, dt här är något annat
Och jag vet inte om det är ett ögonblick, en era eller om tiden har stannat
Prata inte om det som andra pratar om det är inte vi, det kommer aldrig finnas för oss
Så låt det vila, du kan alltid fly, eller stanna och fortsätta som nu, fortsätta att slåss




Fri vers av PPQ
Läst 253 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-04-24 22:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ