Jag är tusen mil hemifrån.
Tårar föll oförberett när jag läste brevet
mamma hade skrivit.
Hon sa: "Vi saknar dig. När kommer du tillbaks?"

Hur skulle jag kunna åka tillbaka och se ut såhär?
Jag har supit i sju hundra dagar och knarkat i tre hundra
och jag är ett tusen mil hemifrån...

Kommer faktiskt inte ens ihåg när jag åt sist.
Hade jag haft lite tur hade allt varit klart.
Men nu är jag kall och trött och helt själv.
Och ett tusen mil hemifrån.

Jag brukade säga till min mor när jag var ung och såg alla tåg rulla förbi husen:
"Jag ska skapa mig ett hem därute i vinden."
Men jag gillar inte vinden längre,
och jag är tusen mil hemifrån.