egentligen är det inte märkligt

denna tillvaro vid sidan av det verkliga
det skri ur ... denna önskan bort från ansiktsboken

du kan höra det i mellanrummet
när tiotusen änglavingar vandrar genom allting

det som drar oss upp
det som får oss att vandra mellan rummen

i en stillhet där rosenbladets fall mot solbordet
skapar melodier inom oss

det är inte för att gå här inne vi föddes
det är för att dricka oss otörstiga i storslagenheten
av det lilla livets mirakler
de som så försiktigt söker oss

trots att vi varje dag skyndar
för att söka tröst i det abstrakta

men 

du är verklig liksom jag
allt detta är verkligt

denna längtan jag håller i mina armar
dessa händers skröpliga innehåll av stor kärlek

och jag darrar av vetskapen
att med dig är jag människa
sann och rak och utan skal

och jag tänker
håller du mitt hjärta varligt älskade
liksom jag håller ditt
i mitt blods sköra väv av liv