Likt en dagslända

fladdrade den

vår flortunna dröm

så vek o så sann

så skimmrade öm

Den satt i min hand

o jag smekte dess klang

då skrek den gällt

av strängar som sprang

då vinglade den sårad

mot aftonens spann

Nu är dagen slut

o jag är ej längre din

i mörkret jag föddes

där är boningen min

där låg jag länge

förpuppad o tyst

tills du kom med solen

o vingarna kysst

Där fick jag en dag

med strålande sol

jag svängde o svepte

med längtans kjol

jag kände mig stark

o fladdrade mot din strand

där satte jag mig stilla

i din varma hand

Men du rörde vid strängar

i min bräckliga kropp

strängar av smärta

strängar av hopp

fast jag vet att så kort

är min bräckliga dag

min sårbara själ

o min kropp så svag

Så fly mig mig vän

för min dag är så kort

en skimrande sekund

sedan fladdrar jag bort

Jag är ej verklighetens

vän

så stadgad o klar

nej i drömmen

är mitt boning

där jag svävar o far

Jag satt där sorgsen

med vingstoff i min hand

nu är drömmen död

o bor i ett annat land

men kanske den förpuppas

o vilar till sen

då vi ses i tidernas morgon

i himmelen

Där blir vi sländor

för Evig tid

o fladdrar runt

i vår Herres frid

där dansar vi runt

i hans väldiga hand

o dricker nektar

av Kärlekens band

Ohh jag längtar dit då vi ses igen

min gulliga ömsinta älskade vän!