Med dig och min näthinnas tysta hungran
tänker jag med förundran och sorg
på hur nuet bara är en helikopterplatta
där jag stannar för att tanka, tänka om
Innan jag flyger iväg igen

Inte här inte där inte med dig inte nu
Så tänker jag
och flyger iväg igen
och jag ser hur du följer mig med blicken
och blir medveten om stjärnorna
Jag är på väg mot universum
Där tolkar mina tankar besatt alla världens teorier
spekulerar på hårklyverier

Det stora när man flyttar är inte att upptäcka månen
utan att se jorden uppifrån ned
För i rymden finns miljarder känslor
Vi tror att vi kan gömma oss från dem på jorden
men de slår ner på oss varje dag
som meteoriter
tills vi inte längre är denna hårda kalla hjässa
tills vi är små fragment som flyger
på en mjölkig gata

och det är det som slutligen kallar ner mig
det är jordens och folkens kyla
deras reaktioner på mig och andra meteoriter
och vår vilja att varje gång
överträffa deras förväntningar

Ju längre bort vi reser
Desto mer kommer vi slå ner
slå er med häpnad