Sinnessjuka tempot regleras i mitt inre.
Gonattsagor och gonattvisor sjungs av gamla mödrar,
men mitt liv är bara fyllt av universums mörka hål.

Igår kunde jag valsa, idag dansar jag bara dödens bugg.
Gardinerna säger mig någonting, men jag vet inte riktigt vad.
Allt beter sig som punchlines på slutet av ett skämt.

Även kungen står på sin krona naken när jag betalar,
för att få mig en öl för att ragga på henne därborta. Men jag
gör det aldrig,
jag vet det i mitt inre.
Ty allt är förlorat.

Men på torsdag, eller vilken annan dag som helst för den delen, kommer
jag att resa mig från graven och se allt jag inte ser just nu.
Ojoj, du kan bara gissa vilken form av männska jag kommer att bli.

Så göm dig i ditt knapphål. Jag har visat dig vart de små
växterna gror. Tro mig bara när jag säger att jag kommer att finnas där,
för jag kommer alltid att finnas hos dig. Min älskade.