Kanske behöver jag bara lite tid för mig själv, göra lite på egen hand
Kanske jag kunde älska dig då så som jag älskade hon som bodde i ett anat land
Det skulle mycket väl kunna vara så att jag saknar andra röster, en annan stämma
Nya bekantskaper, och gamla vänner, kanske lite andra energier här hemma

Vart är vi i framtiden om jag redan nu kan tänka mig ett liv utan dig
Men jag vill ändå inte vara ensam, vad skapar det för splittring inom mig
Och jag vet inte vart jag ska gå, vad ska jag göra med det här
Och jag ser tiden sakta passera, och det känns som det är som det är

När du är här kommer jag på mig själv med att räkna timmarna innan du ska åka
Och oavsett om vi är på samma ställe eller ej spenderar vi mer och mer tid med att bråka
Och det känns inte som det finns någon känsla kvar i orden då vi pratar med varandra
Kanske handlar det bara om att ingen av oss träffar andra

Vart är vi om ett tag om jag redan nu kan tänka mig ett liv utan dig
Och vad gör det med det li jag har då jag vilar i tanken att ”det ordnar sig”
Kanske är jag rädd för att vara ensam i stunden, här och nu
Kanske blir jag ännu ensammare i framtiden om det fortsätter att vara jag och du

Jag går plötsligt runt med planer och en längtan som jag skjuter upp gång på gång
Vänta mellan de goda stunderna som vi ändå har är förfärande lång
Och inget finns kvar, inget a det som var vi, och inget av det som fanns före oss
Och varje gång jag behöver andas ja då går jag ut och skyller på att jag behöver ett bloss

Vart är vi i morgon om jag redan i dag funderar på att leva ett liv utan dig
Det är som om ett kaos har bytts mot ett annat, men ändå är det ständigt kaos inom mig
Det är ändå ganska stora val, eller kanske gör jag det större än vad det är
Men jag går fram och tillbaka, jag har bara blivit passivare och passivare i alt det här

Vad är vi egentligen, och vad har vi blivit med tiden so har gått
Samtidigt vad är mitt liv, vad har jag gjort med det liv som jag fått
Varje gång tröstar jag mig med att svaren kommer om vi får lite distans
Varje gång ser jag tiden som bara flyger förbi som min chans