Halsen gör ont. Jag vänder mig om i sängen. Natten har inneburit för lite sömn. Ingen träning idag heller. Jag får gott stå över några dagar till. Flickan står framför sängen. "Nu vill jag ha frukost" säger hon. Jag hostar ett ja och kliver i tofflorna. Jag laddar en tallrik fil och skjuter ut den på bordet. Gymnastikpåsen står i hallen till pojken. Tevens barnprogram dunkar i bakgrunden som en otäck besvärjelse under det att jag försöker minnas om det är något särskilt jag borde komma ihåg. Snart är vi klara. Vi vaggar ner för gatan bort mot den gamla skolan som ligger i slutet av kvarteret. Vi har det bra på det sättet. Det kunde definitivt vara värre. Vi slipper bussar och tunnelbanor. Så här på vårkanten känns det inte så tungt. Man hoppar i kläderna och rullar iväg. Svårare än så är det inte. Är barnen dessutom på gott humör skadar det inte. Den lilla familjen tar avskedet med ro. Jag ser barnen försvinna in med sina lärare. De vinkar och skrattar. Jag vinkar tillbaka. Snart är jag på väg hem igen. Hem till pianonoterna. Hem till tvätten. Hem till disken. Hem till de hungriga katterna. Hem till Gud vet vad.. Jag tar det med ro.