Du stackars lilla olycksbarn
som saknar en publik
det tillhör ju den magra sortens konst

Då får du vatten på din kvarn
att kalla dig unik
med stolthet viftar du bort all respons

Du sitter i ditt gråa rum
och knäpper konsonant
och rapar ur dig tungt och pretentiöst

Du äter dina valium
och samlar på dig pant
men innerst inne är det glädjelöst