Leker plockepinn

i min hjärna.

Hämtar upp lite kärlek här

och lite blånande himmel där,

blandar dem med forsande älvar

och heta hjärtan

som sätter det inre i brand


Svalkar av i stilla böljegång

vid stenar som rullats

av miljoner vågor

som trampats och famnats

av älskande par.


Men oj, vad kom där?

en krokig liten pinne

av förtret och avund.

Tur den var så liten.


Den får ligga underst.

I skamvrån.

Längst ner där jag har svårt

att plocka fram den.


Det blir skönast så.


Livet.