Hur ska jag lindra den smärta

när jag bränt ett litet barn

det jag trodde var hjärta

mot hjärta

var blott aska

o sot

o flarn

Jag sände en eld genom etern

en pil av glädje o lust

men den nådde ett sårat sinne

som skälvde i ett oskyddat bröst

Där satt den o flamma o glödde

när den nått sin Längtans mål

men istället för att skänka lindring

den brände i hjärtat ett hål

Detta hjärta var redan ärrat

av glödande osläckta år

från tiden som ett litet barn

som ej tålde lidelsens sår

Men hjärtat det teg o led

o låtsades nöjd o glad

fastän elden den tärde o sved

i lustans förtärande bad

Till slut blev det alleles för

mycket

av denna kokande inre brand

o härdsmältan exploderade av

trycket

till en moteld mot eterns strand

Det blev en skur av svärtade pilar

fulla av ilska o spleen

mot den som trängt igenom skölden

till dess innerstas hemliga skrin

En nåldyna blev mitt inre

oförberedd på denna attack

o jag tänkte: Nu bryter jag bågen -

jag fattar ej längre ett smack!

Så drog jag ut hatets pilar

smärtsamt

en efter en

o tänkte med sorgset sinne

hon är ej längre min vän

Så låg jag i askan

av min dröm

o räknade stick

på min bår

o ville vara mer varsam

med lustans pilar

de kan lika gärna

ge djupa sår