det är ju omöjligt att hitta runt
när man står upp till halsen i dravel och tyll
och funderar över meeeeningen
med x-antal tusen
kanske skall jag bara överge mig till kräk och snor
och kasta smörgås med min hjärna
i hopp om studs och perspektiv
på det där vi kallar tillvaron
och om det inte hjälper
får jag lägga den i ett lustigt syrabad
med knall