lutar jag?
jag sträcker handen ut mot kanten
en slags vädjan om stopp
men ingen undanflykt
bara en önskan om ett riktigt andetag
jag tecknar cirklande mönster
inte olikt en människa
framkommen ur ett undantag
för också i det starka andas det sköra
det som söker nåd och en stunds vila
men ingen annan kan
och konsekvenserna av det brända giftet
fräter genom ögon
lämnar handen bar
och valet gjort kan inte göras om
jag öppnar sandkornen
de glittrande
och kräks