Att man kan känna så stark energi till en plats förvånar mig inte. Jag har en plats, nästan en alldeles egen,
dit brukar jag gå när jag behöver få ro.
Jag går dit för att det får mig att minnas dig,
så som du var,
men också för att det är det enda sättet
för mig att komma nära dig.


Jag älskar dom gånger då jag blir påmind,
då jag för några sekunder får
befinna mig i din närhet mentalt
och återigen få känna den lyckan,
din doft var det allra bästa jag visste.


Jag skulle kunna avsluta min passion till ost
för resten av mitt liv för att få ligga jämte dig
framför tv:n dom där kvällarna igen,
precis på det sättet som vi gjorde förut..
då förstår du säkert hur mycket jag skulle kunna göra.


Du tog fram sidor hos mig som jag inte trodde fanns, tog med mig till platser som jag aldrig någonsin varit på tidigare. Du fick mig att känna min viktig och kreativ. Du fick mig att vara den personen jag alltid
önskat vara, den där naturliga.


Jag insåg att det var den du föll för,
ingen var då lyckligare än mig.
Jag var en helt annan person innan jag kände dig
och jag är glad över att du aldrig mötte henne.


Minns du våran första kväll?
Jag var egentligen
inte beredd på vem jag skulle möta,
vilken person du var, vad du hade för intressen,
jag kommer knappt ihåg hur du såg ut..
tills vi såg varann och alla bitar föll på plats genom att försiktigt
kolla in i dina melerade ögon, där fann jag svaren, han skrek på hjälp.


Vid det tillfället skulle jag nog kunnat
läsa dig som en öppen bok medan som jag
i samma stund tänkte att min
framtid går precis tätt intill mig.


Nu är vi bara två personer som kanske hälsar på varann. Trots att du är så långt borta och att vi knappt hörs av längre, så är du närmre mig än någonsin. Ibland ångrar jag att jag aldrig sa att jag älskade dig, det som vi båda hade så svårt för, kommer du ihåg?

Du skall få veta mitt skäl. Dom orden var inte tillräckliga.. ..tillräckliga för att berätta om hur
förbannat kär jag var i dig.