jag vandrar tyst mellan er
som har röster och ord

jag följer era ögonrörelser
som har blick

själv har jag blivit
en klump av lera

en gapare
inför era åstadkommanden

kanske var jag bland er
en tid

länge sedan
jag kan höra ekon av
min gälla röst

inte lika skön

jag vill nu bli ett tomrum
backar in i väggarna och önskar
en stund betrakta, osedd

kanske följer mig sorgerna
ut i kanterna

då har jag dem
att älska med