Den ligger så vacker framför mej

Den gåva jag nyss fått

Inlagd i silvergrå gryning

med rosett i gyllene mått


Jag vågar knappast den öppna

För tänk om den faller itu

Och blir till ett kaos utan like

Nej, väntar ett tag, förtidigt ännu


Jag lyss istället till ljudet

Som bryter min tystnad så skör

Det smeker mitt nyvakna sinne.

Och kommer från vingad kör.


Då ser jag nåt plötsligt hända

Rosetten i guld, löses upp

Och omslaget skirt som en dimma

Kanhända frigör nåt stort


Jag tittar med stora ögon

Och gläds åt den gåva jag fått

För framför mej ligger DAGEN

Det borde jag ju förstått.



Men att aldrig ta nåt för givet

Gör dagens entré så skön

Ett oskrivet blad av siden

Är UNDRETS vackraste lön.