Jag har inga röster att erbjuda

stumhet blev det

till sist väger man orden
fingrar på dem, stillar
sitt begär att tala högt

inga röster ljuder ur min strupe
ur mitt bröst ångar svalka nu
när allt gått förbi

min grind

är stängd
är öppen

för dem som vet hur man öppnar
en fågels näbb utan att den skadas

med varsamma fingrar

långsamt. stillsamt
öppnas blommans kronblad

som att utan ord
förklara skapelsen

utan röst talar den starkare
än vrålen från avgrunderna