Många i min omgivning anser att jag är modig.
Det är inte sant.
I alla fall inte för mig.

Jag går varje dag och försöker passera som kille.
Det är svårt i dagens samhälle.
Jag får många konstiga blickar, och ibland till och med kommentarer.
Är det därför ni kallar mig modig?

Jag måste rätta till människor som säger fel pronomen.
Jag säger att jag gärna svarar på frågor angående mig själv och könsnormer och könsidentitet i allmänhet.
Är det därför ni kallar mig modig?

Jag mår ofta dåligt.

Jag kan inte kolla mig i spegeln utan att må dåligt.
Tanken på min kropp gör mig illamående.
Ganska ofta gråter jag mig till sömns.
Är det därför ni kallar mig modig?

Jag föddes så här.
Jag har alltid varit "annorlunda".
Jag vet inget annat.

Jag är inte mycket starkare eller modigare än någon annan.
Jag bryter ihop lika mycket som vem som helst.
Jag känner lika mycket smärta som vem som helst.

Jag är ingen övermänniska.
Jag är inget speciellt.
Jag vet att jag inte är det.
Jag har insett mina svagheter.
Jag vill ta mig vidare

Är det därför ni kallar mig modig?