Men älskling, du kan inte gå iväg på det sättet. Vänd dig om och se på mig.

Du rör mig.

Stenarna faller ned från den tillfälligt frånvarande gravitationen. Gräsmattan ser skön ut att landa på. Kanske rulla runt ett varv eller två.

Du stod där. Jag med. Vi plockade granatäpplen från alltings möra existens. De smakade sött.

Ni ser mig leka. Jag ser dig le. Vi stannar upp en sekund då åskan slår till. Daniel skadar sig på frisbeen. Amanda skrattar vackert, sådär som bara hon kan.

Mörkret kryper sig allt närmare min säng och djävlarna från svunna själar hånar mina försök. Jag är desperat...

Stenarna faller. Allt är bortglömt. Sömn, åh härliga sömn.