Stora ord, kloka tankar
det är inte särskilt svårt.
Det svåra är att känna där
inga ord finns,något som
kan beskriva den djupa saknaden
som inte låter sig klädas i ord.

Innanför finns en värk som moler,
sticker till, enlessenhet som vill
befrias, komma ut.

Något självklart är borta, plötsligt borta.
En trygghet och värme utan förklädnader
och utan masker.
Äkta värme, den djupa från hjärtats innersta.
Sedan ensamhet, vilsenhet, inget självklart längre.

Vandring genom mörka nätter, inget mål, inget fäste,
drivved, illussionerav liv,
skapat av mig, kväver mig...
drivs ut igen, måste andas, få luft
Varför förstod jag inte...
all sorg och saknad, bottenlös...
försökte gå ifrån, fylla mig med annat;
inte smärta, sorgens smärta...

(990906)