Det är inte så lätt
att hitta sig själv.

Lite svårfångad
är man faktiskt

Det finns så många "jag"
både utvändiga jag
och
invändiga jag


Den där tråkiga:
I mossiga morrontofflor
och nattruffsig frisyr

eller den där raffiga (?)

med blåa ögonlock
och slits till vänster

och den skrattiga
och den sura.


Sen det där som
sitter längst in
i hjärtekammaren.

Det allra heligaste.

Där de djupa tankarna
ligger nedbäddade.

Ibland städar man där
Reviderar begreppen
Kommer till annan åsikt.

Det kallas utveckling.

Jaha!

För min del tycker jag att "utvecklingen"
kan vara nog så invecklad.
men
hjärnan lär ju vara lite veckig
den också förstås.
Säger de lärde