utan att tänka det
utan reflektionen
att vägen blir kortare
mot evigheten

utan avsikt att bli Guds förkämpe

blir jag kvar här
bland trasmattor och
glömda fågelbon

i värmen bara
från mina egna hjärtslag

öppnar jag ögonen
och ser

det osynliga gräset, torrt
men enträget vid liv
liknar det

de glömda människorna