Det var bara en bild. En bild tagen från webbkameran över hennes nakna bröst, blonda hår längs sidorna av axlarna och en glimt av hakan. Nu var det inte bara hennes längre.

Allt började med en helt vanlig eftermiddag efter skolan. Hon kom hem gjorde i ordning två ostsmörgåsar och en kopp med grönt te och satte sig sedan framför laptoppen och loggade in på Facebook. Det var ett meddelande från en klasskamrat om de skulle fika på onsdag eftermiddag men sen var det även ny person som velat adda henne också. Hanna kollade igenom killen som kallade sig för ”Hampus Lunkan Eriksson”. Hon kikade igenom bilderna och insåg sedan att de hade 122 gemensamma vänner. Men hon kunde inte placera vart hon träffat honom eller om hon ens träffat honom IRL.

Hon accepterar vänförfrågan och sedan dyker det upp ett meddelande.

Hampus Lunkan Eriksson: Hej, vet inte om du kommer ihåg mig men vi träffades hos Tess förra lördagen. Du vet killen med vit skjorta och ljusa jeans?

Hanna Jansson: Ah, jag har kanske något vagt minne av dig ja. Det var en rätt skön kväll även om jag inte kanske minns så mycket egentligen.

Hampus Lunkan Eriksson: HAHA! Nej jag förstår nästan det. Du var inte lite borta sen på slutet men de var mest skoj. Själv hade jag inte druckit så mycket, blir ju så när man ska upp och jobba sen du vet. Men du var fett skön.

Hanna Jansson: Ja, jag hoppas jag inte gjorde bort mig alltför mycket i alla fall.

Hampus Lunkan Eriksson: Hehe, nej fan det var mest skoj. Vad gör du då?

Hanna Jansson: Inget speciellt. Jag kommer precis hem från skolan så ska plugga
till ett prov på torsdag. Rätt segt. Själv då?

Hampus Lunkan Eriksson: Åh fan, vad är det för prov då? Så jävla nice att slippa alla prov, dryga lärare och uppsatser nu när man är färdig med skolan kan man ju verkligen leva livet fullt ut.

Hanna Jansson: Ja det är väl inte alltid så jätteroligt. Men det är ju rätt utvecklande att lära sig nya saker. Eller ah, det är roligt när man väl lärt sig det men inte själva inlärningsprocessen om du hajar.

Så här började samtalet. Hon minns inte riktigt vad som hände sedan, hur det kom sig att hon tog en bild över sina nakna bröst och skickade iväg till någon som för henne var egentligen okänd. Det började väl med att hon berätta om någon ny klänning hon köpt. Hon skicka en bild på hur den såg ut när hon hade den på sig och sen fick hon väl något svar i stil med att den var galet vacker på henne. Sen fortsatte hon och det blev allt mer lättklätt. Nu är inte hennes bröst bara tillängliga för henne eller möjligtvis någon partner. Det var tillängliga för exakt alla. Hon hatade sig själv, äcklades av sig själv. Över hennes egna extremt uppmärksamhetskåta sätt att vara på. Om hon bara gått hem den eftermiddagen ätit sina förbannade rågbröd med ost på och det gröna Earl Grey teet och satt sig framför religionsboken hade det här aldrig hänt. Med det kommer aldrig bli ogjort.

Hon var uthängd som slampa på Instragram, som den där äckliga slampan som ständigt vill ha killarna bekräftelse, den lättfotade bruden som inte ens kan ha rätt kameravinkel för att få en bra bild på hennes nästintill obefintliga bröst. En del har kommenterat att de ser ut som kottar andra att de ser ut som två strutar som står ut. Hon orkar inte läsa de som skrivs om henne längre, men söker hon inte kommentera kommer de som ett brev på posten på mobilen istället.