Jag minns de stunder

då jag i tystnaden mötte syrets inre rum 

var en del av det

där i känslan av tidsfrist dalade all min oro

jag sattes på ensamhetens tron

tillbedd av rummets sfär som drottningen av fängslan

omgiven av stundens lockelse

 
i all enkelhet fann jag mig som en eremit trollbunden

tilldelad en stillhet i skydd från all larm och sång

till det vi nämner vid det privata