Ensam drömde hon sina dagar
i hopp om att något skulle ske

ensam

födde hon sina lammungar
i tron att hoppet skulle hela

henne med liv

och gestalta något
som var helhet

men drömmarna splittrades
bland gråstensgärsgårdar

och tungt regn

där bodde huggormar

som också de var varelser
givna livet

i hennes ögon fanns
knapphet
och obegripliga tårar

i sin famn bar hon
en vingklippt kråka

utan att förstå