Det var en gång.....

När jag var på Kiev Boryspil International Airport och jag har en förmåga att se till att INGEN tar sig förbi mig i någon kö då en kostymklädd man knackade lite försynt på min axel.

Han hade en sån där SÄPO snäcka, och sa ”Excuse me”.
Jag tittade på honom och sa mer förtydligat och bestämt ”EXCUSE ME.”, eftersom jag var stressad som satan efter att ha missat en anslutning tidigare under dagen och höjde också mina ögonbryn för att markera min alfahanestyrka.
Jag var ju trots allt i Ukraina.
Samtidigt fick jag ett skönt längdövertag då mannen var tvungen att sträcka sig över några resväskor för att nå fram till mig som stod allra längst fram i kön.

Då visade han upp ett inplastat kort på ryska som jag inte begrep ett skit av utan snarare blev jag ännu längre och kände att jag trivdes mer och mer med
uppmärksamheten i detta forna Sovjetlandet.

Mannen med snäckan såg plötsligt väldigt uppgiven ut då en annan man bakom mig i kön sa på russkoenglish ”[Pjutin ju noooooo].”

”Yes I know Putin, what is the problem?”, svarade jag på klockren gymnasieengelska.

”[Heee wjjjants too goe on dä plaiin].” sa mannen då.

”And what exactly is the problem.”, svarade jag, samtidigt som mannen pekade bort mot ett sällskap om 20 personer som stod en bit bort med Putin i spetsen.

”After me sir.” ropade jag högt och tittade på Putin samtidigt som jag vinkade mot sällskapet att komma så alla vid gaten hörde och såg, sen vände jag mig om, tog bort spärrbandet och boardade planet.
Före Putin.




Att jag sedan stoppades av en säkerhetsvakt, hör liksom inte till saken……