Du bär inte
dina förfäders minnen
men deras skuggor
lever i dig.

Deras rädsla
som aldrig fick ord
deras skam
som ingen bar åt dem
deras flykt
som aldrig tog slut.

Allt de svalde
för att överleva
en dag till
gömmer sig
i ditt blod.

När du tystnar
i ett rum
när du fryser till
i en konflikt
när du får panik
utan anledning
är det kanske inte du
som reagerar.
Det kan vara någon
som en gång
skrek tyst inuti
och aldrig blev hörd.

Du är kroppen som bär deras eko.
Och hjärtat som försöker släppa det fritt.

Du är inte deras kopia.
Du är deras chans till upprättelse.

Så när du reser dig
fast du skakar
är det inte bara ditt mod.
Det är deras.

Och när du
bryter ett dåligt mönster
är det inte bara du
som blir fri.

Det är hela din släkts historia
som reser sig ur mörkret,
öppnar ögonen

och följer dig ut i ljuset.



Bild: Mitt barnbarn som har en helt otrolig bakgrund, vilket gjort att jag fått upp ögonen för epigenetik, allt för att förstå och själv kunna ge henne det bästa jag kan.