Grå salighet väntar
men ännu
vindpustar över öppet fält

ännu
ointressanta
okända små dungar
av tallar

som åker förbi den tappade svalan
ur mammas bo
den ensamma halsduken över tågsätets spräckliga

missuppfattas så lätt
vid nästa
stopp
där
du
tvekar

över stationens brist på känsla