Det är klart. Olika och lika går liksom hand i hand och ingenting är givet. Men i något kan man vara allt. En rodie på väg genom universum. En gammal man med utsikt från en hatt. Genfärden utan mål eller mening. Nomaden med tältpålar i fickan. För det finns så mycket därute. Svårfångat. Galet. Dragande. Och gräset plingar så vackert det gör det. När tankarna faller. Och man kan bara försöka. Samla det mellan fingrarna. Stolpa det mellan skotten. Kasta ut det och se hur det landar. Och det bästa av allt kanske händer. Att man överraskar sig själv.