När jag är som tommast,
med dagar helt utan ork
sätter jag mig ner med mitt block

Jag skriver några rader, så mycket jag kan, fantiserar mig bort i mitt egna lilla land.
I ett land där mina tankar dominerar.
I detta land både ondska och gott existerar.

Ibland är där bara gott, ibland bara ont.
Jag måste vara på min vakt så ingen av makterna blir för stor.

Men hur jag än vrider och vänder slutar allt med sorg.
Passionen från kärlek försvinner
Städerna i landet brinner
Avundsjukan tar över askan
Allt bara kollapsar

När allt ont segrar i mitt inre, är det som om jag försvinner.
Jag svarar inte, jag vill inte mer.
Allt blir så fel i min verklighet.
När min värld ligger i spillror och jag ger upp, då fylls mitt inre med lugn.
Lugn för ödet.
Med lugnet för ödet släpper jag allt och glider ner i sömnen.