som den stumme talar
för döva öron

ringer klockorna bara för de döda

vi går vilse i varandras vener
i en längtan att syresätta
kväva kärlkrampens konvulsioner

det fanns en tid
då framtiden var en historia

som gick att berätta

vi smälter sakta solens strålar
av rädsla för att blicken
ska förvridas och frysa fast

som alla världshav
långsamt torkar ut

stiger vattnet i våra ögon

som kroppar klingar i rågfälten
är vi det som går förlorat
i den slutgiltiga översättningen