När nu på ålderns sena höst
till förlustelse och tröst
poesi och skrönor här jag skriver
vilka Faun förlag för mig sen utgiver.
Men trots att det för mig nog är
pekuniärt en ganska usel affär,
så är det ett sätt att kunna andas
och få tråkigheter att förvandlas
till glädje, hopp och framtidstro,
på vilket sätt nu det kan bero,

Så därför, Ni som detta läser,
bortse helst från de fadäser
jag i mina texter råkat göra
så Ni ej läslusten må förstöra.
Nej, i stället skratta åt de krumelurer,
av ilskna gubbar och tokiga figurer,
som jag med en liten gnutta tur
ut ur min hjärnas egen fatabur
låter bokens skrivna sidor leverera
och för Er i boken presentera. 

Då i memoarer endast sanningen kan duga,
vore jag hycklare om jag här skulle ljuga.
Ett faktum som kan få min text rasera
då ur min penna lögnerna så lätt passera
bara för det synnerligen enkla skälet att
jag hos Er önskar locka fram ett skratt.
För visst vore det välan bekymmersamt
om min sanning här hanteras ovarsamt
Om en profylaktisk ursäkt vill jag därför be,
ifall trots allt, nåt sånt i boken skulle ske.