nyss när det ringde på dörren och jag sagt till dig att jag var ensam hemma och bjudit in dig
slog mitt hjärta ett extra slag och min själ hoppades på att det var du fastän min hjärna förstod att det inte var så

"oj förlåt, jag kom inte in genom porten"
jag möttes av en tjej iklädd gröna kläder och keps
det var en brevbärare

för varför skulle det ha varit du?

(du har praktiskt taget varit inuti mig men det var då och då var förut och då fanns inga känslor och nu har du gått vidare och jag har haft min chans och nu är det för sent)