Den tid som vi så slaviskt följde

finns nu inte mer.

De syner som oss över sköljde,

vi ej mera ser.

Bränns görs resterna utav ens kropp,

och upp i skorstensröken den försvinner.

Men kvar i evigt kretslopp,

dess molekyler naturen återvinner.

Livets låga blåses ut.

Summa sumarium

Ens levnads resa tager slut

och resterna läggs i ett columbarium.

Om sen i universums kalla eter,

våra andar svävar kring

som vilsegångna planeter

- vet vi hittills ingenting.

Och om våra andar sig befinner

uti en singularitet,

där ljuset helt försvinner,

- är blott en eventualitet.

Man söker ju så gärna

på livets gåta få ett svar.

Men hur man bryr sin hjärna,

står frågan ändå olöst kvar