jag kan aldrig återvända
till den kärlek jag hyste
åt horisonterna

passionen till de karga vidderna
dimman i fjärran, jag kan aldrig
söka farornas skönhet igen
de har stympats från min kropp

rädslans implantat sköter mitt blickfång
mina ängar har plöjts upp och ordnats
jag har inte lungor för att sluka vindarna
inte hunger för bergen