Vid nackens böjning och ordens slut
ligger vattendropparna samlade mellan linjerna.
Under varje blad en skapare.
Inom varje tystnad en ignorans.
Det märkliga är inte att soldaternas samlas.
Det märkliga är murarna,
tomrummens fyll
och kommatecknens flykt över sidorna.
Det märkliga som måste dissikeras.
Vändas djupt inom.
Och i allt.
Ett barns gamla ansikte bakom taggtråden
ställt mot det nedskrivnas vadderade boning.