Jag vandrar i den långa korridor utan att veta var jag ska, utan att veta mitt mål, men blott med ett suddigt och skräckslaget syfte.
Jag har endast denna långa förvirrande väntan.

Väntan på den hand som kommer med en läkande kraft och vindens vilande frid.

Jag sköljer mina ärr jag fått av mitt livs slagfält och sörjer de vackra som dog med ärren, men glädjs åt skönheten som jag vet vilar med dom .

Jag ser dimman som flätar samman mina fotsteg, döljer mina spår och vilseleder mina fiender.
Jag ser färgerna som bildar framtidens film och de förflutnas flammande eldar.

Jag kollar, men jag ser inte.

Ärrens mening, Ärrens yttre, och Ärrens inre berättelse

En lång väntan på livets frid och på livets liv.