jag är alltså är jag
det är det svåra och det enkla i allting
aldrig riktigt lärt men önskat
lite som bullarna och chokladen
som klistrades samman
med den där längtan efter som brände inuti

när de andra

fast vad vet man
kanske fanns varken det ena eller det andra
men händerna kring hjärta som önskade
och ögonen som såg
de hoppades så innerligt
på det riktiga och lyftet upp
och kinden vilad mot tryggt

men istället 

fanns det bara gunggolv och väggar 
som flyttade bort och in
i takt med det obegripliga
och en litensjäl som ville
men inte kunde
hålla fast i det upplösta