vet det är bråttom
på väg
måste komma fram i tid
ALLT handlar om liv eller död för andra
dom stoppar mig
jag blir sen
måste rädda dom andra först
tårarna rinner
gör min syn grumlig så jag inte kan se klart
frågor som jag inte förstår ställs hela tiden av dom jag inte känner
dom stirrar på mig som om jag vore fullkomligt galen
är jag galen?
mitt inre skriker hysteriskt
NEJ!!!
ingen hör
jag fortsätter springa
får inte komma försent fram
snubblar
det gör ont
reser mig igen och försöker fortsätta
fötterna sitter fast i i någon form av klibbig massa som ingen ser
jag sliter så blodsmaken i munnen blir så påtaglig så illamåendet blir ett faktum
kräks
spyorna hänger utmed min kropp medans fötterna försöker slita sig loss
i ögonvrån ser jag det jag ska fram till i tid
försvinner bort dit jag inte hittar

vaknar
undrar
va fan är jag?