Det känns märkligt
att godtaga ensamhet

Känslan att stå ensam i hårda vindar
torka egna tårar och höra skrattet
försvinna ut i tomma intet

det känns märkligt

Fastän jag vet ju då
vad jag får vart jag är i tiden
och vart jag står

men ändå

märkligt
att komma till insikt

men i samma stund
som det uppstår en känsla av tomhet
hejdar jag mig

för

det kan inte bli tomt
där det aldrig varit någon

märkligt