varje gång
jag kräver det
försvinner det
det egna språkets trygghet
famlande blir jag stående 
med den rasslande osäkerheten
det finns ett litet inom
där ursprunget till det skavande bor
något av ord sönderskuret
för en gång vad dagarna så få
där jag rymdes
därför söker jag
kanske kan du se det
varje paus vid böjningen
smakstunderna i lunden
snusandet till nytt och gammalt
simmandet bland tankar
och alla drömmar i bortom
ibland för mig fötterna
genom silvergräs och stjärnfall
och då öppnas allting
och det är det jag försöker
att skriva om
utan rädsla