...om du skall vara på väg in i en olycka.
Du kan behöva den mera efteråt.
En olycka kommer i och för sig sällan ensam.
Samtidigt finns det de vilka påstår att det inte finns något sådant som olyckor.

Vilket skulle betyda?
Att allt som händer antingen har en mening.
Eller att det inte finns någon mening med någonting.
Men det är förstås rena nyset.

Det finns mycket som det är mening i och med.
Om jag exempelvis har en åker och jag har för avsikt att odla något där så att det växer och jag kan skörda vad som växer där.

Då är det bättre än att låta åkern ligga i träda.
Fast om åkern blir översvämmad så att skörden antingen dränks eller om det blir torka så att skörden torkar bort.

Då blir det ingen skörd och jag får stå där med lång näsa.
Då kanske det varit bättre med en massa växthus istället, som man kunde odla något i att skörda och då ha full kontroll över skörden.

Fast då kanske jag glömt bort att lånet till jordbruket inte avbetalats i tid så då tar banken hela gården.
De mäter in och säljer den till någon annan som inte har något bättre för sig än att försöka driva en gård som inte bär sig.

Om man sitter i ett flygplan och tog på sig turkepsen innan man klev ombord och planet störtar precis i strandlinjen till en sådan där berömd öde ö eller i en stor sandlåda som kallas för en öken.

På engelska heter det desert.
Vilket skulle kunna förväxlas med dessert, vilken betyder efterätt.
En rätt man har att inta efter något annat, en sorts föregående händelse.

Den föregående händelsen kan vara en middag och den kanske intas ombord på ett flygplan.
Det kan förstås vara ett flygplan som inte störtar i öknen eller vid den obebodda ön.
Den kanske störtar i haven eller landar helt utan att någon alls råkar illa ut.
Om man struntar i att tala om vad som kan hända och inte bryr sig om sådant som turmössor och liknande.

Kan otur finnas i alla fall då, fast man inte tror på det?
Som frågan om ifall ett träd kan falla och åstadkomma en duns även om ingen är där och ser samt hör det hända.

Också en dum fråga.
(Trots att det 'inte finns några dumma frågor, enligt programledaren för Tv-programmet 'Fråga Lund').

I alla de för en människa otillgängliga områden som finns överallt i storts sett.
Där det händer en massa saker som ingen ser, de händer ju ständigt fast ingen ser dem.
Så det är en helidiotisk fråga.
Eller?

Den som ställer en sådan fråga kanske inte kunde uppfinna någonting annat än en till synes löjlig fråga, för andra att upprepa för sina vänner för att åtminstone få folk att undra, tänka och känna något.

Lägga märke till den som uttalar frågan.
Så den blir sedd och kanske talad till.
En annan sak man kan fundera på som inte heller den reflektionen har någon vettig betydelse.

Varför en väg, film eller annan upplevelse verkar vara kortare än första gången.
Det är förstås en villfarelse.

Att den verkar längre första gången beror förstås på att det är okänt hur lång upplevelsen skall vara första gången.

Andra gången har man mera koll på hur lång upplevelsen kan tänkas vara.
Den har blivit bekant.