Det är väl ändå bara något mannen gör i Dalarna?
Det hörs väl på ordet, 'mas turbera'.
Tar du bort en bar från turbera, så blir det som är kvar 'Ture'.
Lägger du till ett S och förminska t, blir det Sture.

Ingen kvinna i hela världen, utom möjligen på bild eller film skulle väl erkänna att hon 'tar på sig själv'.
Det vill säga petar sig i ögonvrån, kliar sig i örat eller petar sig i näsan.

Olika freudianska 'signaler' för att föra tankarna till 'någonting annat', exempelvis en längtan efter att spela något spel med en racket, med eller utan sin bästa kompis, hand i cirkulär rörelse.

Som du vet är jag 'djupt troende'.
Om jag går ut i min trädgård och ser att det finns ett solur hos min granne, går jag gärna in för att se att klockan är tre.

Jag kan då ge mig sjutton på, för jag är ofta i god tro, på att soluret visar just tre, eller femton om du så vill.
Mitt armbandsur har bara tolv siffror.
Mitt nyss inköpta och fina herrur har datumvisning.

Det visar visserligen fel dag och datum i veckan, men den där lilla rutan finns i alla fall, för att visa andra att mitt armbandsur är av den mer fina sorten.
Mitt förra armbandsur, som jag har kvar i en låda någonstans, saknar just en sådan ruta.

Det kostade bara omkring hundra kronor.
Mitt nya och litet mer flotta, kostade ju i alla fall dubbelt så mycket.
En gång, för att imponera på mitt ex, lade jag ut 250 kr, det var rea på klockor den veckan.

Jag visste inte ens om det, men bästa väninnan hade förstås koll.
Jag har en tendens att köpa herrur, för att visa hur märkvärdig jag är.
Utöver att siffror och visare är något större och armbandet är av den mer tuffa sorten.

Som är av den sorten som kan knäppas upp och ända måste 'sitta kvar' på handleden, vristen.
För att sedan dras av, då det nog inte är så bra att ha i duschen.

Någon har frågat om jag brukar något på mig när jag duschar och jag har svarat att jag inte brukar ha strumporna på mig ens.

Trots att det är armbandsuret jag brukar ta av mig och lägga på nattygsbordet. För att inte repa bordet, när jag lägger ifrån mig klockan, har jag lagt på en vit duk.

Du vet en sådan där liten och broderad sak som jag ärvt efter mor, trots att hon inte har kastat in handduken eller lagt hatten på hyllan riktigt än.

Hon fick den i sin tur i arv efter sin fostermor, som faktiskt har lagt hatten på hyllan, trots att det var hennes make som lade benen på ryggen i unga år.

Han spelade inte schack vad jag vet, men var en rätt styv löpare ändå.
Men det finns ju så många sporter och idrotter, som att spela mot en motståndare.
Eller med en medspelare, medlöpare.