... vill jag samla mina tankar. 

Ja för de små maskrosornas skull, vill jag finna de riktiga orden. För de tomma skalen fyllda av obegripligt vill jag berätta om det som inga ord har. Om skuggdagar och upplösning. Om bakåtfall och räta rader av sorg.

Men jag vill också berätta flätade sagor och om himlens vandrande stjärndjur. De som bär de mörka orden från inom bort.

Kanske är det därför jag åtevänder till henne. Till henne som gav herr Ordskrivare hans riktiga namn. Till henne vars ord, vävde trygghet i mörkerdagar. Till henne som var mjuk och lutande grå, ung flicka och dam. Återvänder till den trygga oredan i hennes atelje.

Ja återvänder det gör jag. Gång på gång står jag i det öppna rummets värme och minns. För i det ligger en nyckel gömd. Till äventyren och till bortom. Jag suckar och lyssnar. I väntan på.