Vaknar ur oförståeligt minne
I mitt landskap väntar skogarna på mig
när kompassen splittras mot bergväggen
Jag gnisslar tänder mot levande minnens uppbrott
och andas in vemodets arom
till fågelsång

Bortom den gångna tidens spann
ser jag ryggar i min längtans bibliotek
Stryker fingret mot den drömmen finner sann
fylld med ordets kraft och sinnenas lek